Det är strategiskt viktigt för en blivande rödgrön regering att föra en bra dialog med näringslivet. Båda parter har ett behov av att ha analyser som inte bygger på myter och hotbilder, utan på fakta och rationella överväganden.

Det finns en lång rad frågor som ligger på bordet de närmaste åren där det finns en stor okunskap inom näringslivet om vilka överväganden framförallt den gröna linjen egentligen bygger på. Det gäller exempelvis energipolitiken, infrastrukturen, skatterna och inte minst näringspolitiken.

Inom dessa områden har de politiska aktörerna, alliansens partier, ett intresse av att bygga upp skräckscenarier om vad deras motståndare vill. Näringslivet har dock egentligen inget behov av sådana retoriska kulisser, eftersom näringslivet inte ställer upp i några val. Vad de behöver är fakta och raka besked.

Det är inte på något sätt självklart att alliansens näringspolitik är det som gynnar ekonomin bäst.

Alliansen har en ganska snäv och stundtals dogmatisk syn på ekonomi. Asfalt är den industri de kan tänka sig att ge pengar till när det gäller infrastruktursatsningar. Men att med denna asfalt bygga fast oss i oljeberoende och en vacklande bilindustri är inte en framsynt näringspolitik.

På liknande sätt är inte kommunernas stöd till konkursmässiga flygplatser ens en tiondelen så bra näringspolitik som stöd till byggandet av höghastighetsbanor.

Skillnaden mellan en rödgrön näringspolitik och den alliansen driver, är inte främst en skillnad i samhällssystem eller i ekonomisk analys, det är främst en skillnad i premisser och prioriteringar.

Fordonsindustrin är ett bra exempel: Det är uppenbart för alla att vi här har att göra med en industrigren som ganska grovt har missbedömt vad marknaden kommer att kräva i framtiden.
Hade Volvo och SAAB idag suttit med teknologi för att bygga framtidens miljöbilar så hade de givetvis inte haft de problem de nu har.

Men det är ingen mening med att gråta över spilld mjölk, vi måste se hur vi kan agera inom den politiska sfären för att underlätta för den industri som faktiskt sitter på sådan teknik.

Jag pratar givetvis om de företag som arbetar med fordon för de kollektiva transporterna, bussar, tåg, tunnelbana och spårvagnar och deras kringsystem. Det är ju så att alldeles oavsett hur snabbt klimatförändringarna sker så sitter världens länder i samma rävsax gällande transporterna: Höjda bränslepriser på grund av oljebrist eller höjda bränslepriser genom ekonomiska styrmedel. Samtidigt lever alla stora städer med samma fysiska begränsning: Man kan inte bygga hur många dörrar som helst in till samma restaurang, citykärnorna kan inte svälja de växande ytterområdenas biltrafik.

Alltså finns det en växande global marknad för kollektiva trafiklösningar. Kina är snart världens största bilmarknad, men de är också en av världens största marknader för kollektivtrafikteknik.

En rödgrön politik, som skapar ganska kraftiga stimulanser för byggandet av kollektivtrafik skapar därmed också utrymme för de demonstrationsexempel på ny svensk teknik som svenskt näringsliv behöver. Vi vill beställa de snabbusslösningar, de spårvagnar och de höghastighetståg som svensk industri vill utveckla.

I ett läge där den globala lågkonjunkturen ännu biter sig fast så är det inte bara tillgången på kapital som är den begränsande faktorn för ekonomin. I brist på projekt att investera pengarna i rinner de ju bara iväg ut i den stilla och overksamma damm som utgörs av en övervärderad bostadsmarknad.

Det krävs också att staten vågar vara offensiv och visa framtidstro nog att köpa på en marknad där alltför många aktörer sparar. Här sammanfaller under de närmaste åren de investeringsplaner de rödgröna har med de behov som finns i ekonomin.

Det är viktigt för oss själva inom det rödgröna samarbetet att föra ut hur vi tänker i frågor som dessa. En framgångsrik politik skapas inte på något område enbart inne på departementen, utan i diskussion med de aktörer som verkar inom olika sektorer på alla politikområden. Jag vill själv inte enbart vara en företrädare för en grön politik, utan vara en part i ett samtal.