Miljöpartiets mål att inrikesflyget ska göras onödigt senast 2020 genom snabba och bekväma tågförbindelser är ett sätt att minska klimatpåverkan, vilket är en nödvändighet.
Höghastighetståg är en självklar del i detta, men långt ifrån den enda. Precis som Arne Karyd påpekar (UNT Debatt 19/11) finns en stor potential på befintliga järnvägar och bättre underhåll. Därför lägger vi i vårt förslag 33 miljarder kronor mer än regeringen just på drift och underhåll av järnvägen under perioden 2010-2021. För investeringar i järnväg och spårväg lägger vi totalt 188 miljarder kronor och i vägar på 70 miljarder kronor för samma period. Detta i jämförelse med regeringen som lägger 197 miljarder kronor som ska räcka till både vägar och järnvägar, och varav merparten ska gå till investeringar på vägsidan.
Vi föreslår också att SJ:s uppdrag i förs­ta hand ska vara att ha en trafik som leder till minskad klimatpåverkan i stället för att i första hand ge vinst till staten. Det kan ge billigare tågresor.
Även Arne Karyd föreslår att Götalandsbanan och Europakorridoren ska byggas, men då utan höghastighetsstandard. Om vi ändå bygger nya banor, varför inte ta chansen att bygga dem för höghastighetståg som kan konkurrera med flyget, både i hastighet och komfort?
När dagens järnvägsnät byggdes utgick beslutsfattare från en vision om ett framtida transportsystem. Hade samhällsekonomiska analyser gjorts av dragningarna skulle säkert en stor del blivit ogjort. På samma sätt behöver vi i dag blicka framåt för att lösa den klimatutmaning vi står inför. Där är höghastighetståg en viktig del, liksom en satsning på spårvagnar i större städer. Däribland Uppsala.