I Sundsvalls Tidning den 25 februari går Anders Lidman till angrepp mot miljöpartiet. Lidman tycks mena att järnvägen har en mycket större statlig finansiering än flyget och att flyget därför kan fortsätta att vara undantaget från miljöskatter. Diskussionen om finansiering av infrastrukturen ligger långt utanför det område som föranlett debatten, dvs flygskatten och flygets klimatpåverkan. Det är meningslöst att jämföra nivåerna i den statliga delen av finansieringen på det sätt som Lidman vill göra utan att se till de faktiska prisskillnader som påverkar resenärernas val av transportslag.

De ekonomiska villkoren för flyget är uppenbart tillräckligt goda för att medge en stor ökning av trafiken. Eftersom flyget är det färdmedel som har störst klimatpåverkan går det helt på tvärs med riksdagens ambitioner att utveckla ett långsiktigt hållbart transportsystem. Även sett utifrån den samfällda önskan att minska transportsektorns 97-procentiga oljeberoende är utvecklingen av flyget ett mycket stort problem.

Flyget är idag det transportmedel som ökar mest, främst på grund av lågprisflyget. Uppgifter från Eurostat visar att flyget ökade med nästan tio procent under 2004. En viktig faktor i lågprisflygets ekvation är att flyget, genom internationella avtal, hittills har varit helt befriat från skatter av alla slag, förutom sex procents moms på inrikesresor. De låga priserna på flyg lockar till nya resor, men det är inte människor med låg inkomst som främst använder lågprisflyget. Lågprisflyget är främst ett sätt för höginkomsttagare att flyga mer och att resa på fler weekend- och shoppingresor. Enligt den brittiska luftfartsmyndigheten CAA är det huvudsakligen den rikaste fjärdedelen av befolkningen som utnyttjar lågprisflyget till att resa mer än vad man tidigare gjort.

Detta är naturligtvis oacceptabelt, särskilt eftersom flygets klimatpåverkan är betydande. En tur- och returresa till Bangkok har samma klimatpåverkan per passagerare som mellan tre och sex års genomsnittlig bilkörning. Naturvårdsverket slog nyligen fast att flyget är det klart mest klimatstörande färdmedlet per personkilometer. Det är uppenbart att flygets utveckling inte går ihop med de klimatmål som måste uppnås. Det finns helt enkelt inte utrymme för ökad klimatpåverkan, hur "bra" det än vore för den kortsiktiga ekonomiska utvecklingen. Det är en ohållbar utveckling som politiker måste få en broms på.

Det är mot denna bakgrund som Sverige och andra länder nu inför egna flygskatter. I Europa har redan fem länder infört flygskatt och strax före jul röstade även det franska parlamentet igenom ett förslag till passagerarskatt. FN:s generalsekreterare Kofi Annan välkomnade skatten och uppmanade andra länder att följa efter. Senaste tillskottet är den norska regeringens beslut om ökning av flygskatten från halvårskiftet i år. Att Danmark står i begrepp att fasa ut sin flygskatt är närmast ett kuriosa som bör tillskrivas den danska regeringens populism.

Skatten innebär dock redan i sin nuvarande form viktiga miljöförbättringar. Över två procent av flygresorna beräknas flytta över till andra trafikslag. Varje resa som kan genomföras på andra sätt än med flyg innebär en miljövinst. Enligt SIKA:s beräkningar kommer utsläppen av koldioxid därmed att minska med mellan 1 och 2,5 procent per år. Den svenska skatten är ett första steg mot en effektiv miljöbeskattning av flyget. I nästa steg bör skatten omvandlas för att ge ökat incitament till flygplan med lägre utsläpp. I ett sista steg kan även handel med utsläppsrätter finnas med.