Peter Lange kritiserar (Sydsv 5/9) mig för att brist på demokrati i samband med beslut om spårvagnsutbyggnad i Lund. När projekteringen av spår på Lundalänken genomfördes var jag riksdagsledamot och hade inga kommunala uppdrag i Lund. Som ordförande i Miljödelegationen under 1990-talets andra hälft var jag med och tog initiativ till Lundalänken med konceptet Tänk spår – kör buss. Vad jag minns hade det projektet stor uppslutning och jag tror ingen skulle vilja vara utan LundaLänken idag. Busstrafiken har emellertid inte tillräcklig kapacitet för att klara den trafikvolym som kan förväntas i samband med etableringen av Max Lab och ESS samt de nya bostäderna i Lund NE. Vid spårvagnens ändstation kan en Park and Ride-anläggning göra det lätt för utifrån kommande bilister att nå Lunds stadskärna utan att leta parkeringar. Då kan man åka snabbt med parkeringsbiljetten till centrala Lund.
 

En väg, järnväg eller spårväg styr trafiken för tiotals och ofta hundratals år efter dess invigning. Ny infrastruktur ger upphov till den trafik som den byggs för. Därför är det angeläget att alla förslag på ny infrastruktur blir offentligt belysta så att de olika alternativens konsekvenser med avseende på buller, klimat, luftkvalitet, oljeberoende mm blir klarlagda.
 

Jag delar din uppfattning om att spårvagnsprojektet i Lund borde ha varit föremål offentlig dialog i ett tidigare skede. Men spårvagnar debatterades mycket i valrörelsen inför valet 2010 då medborgarna kunde välja sina politiska företrädare. Någon motorvägsavfart var dock mig veterligen inte uppe för diskussion då. Jag anser att de olika satsningarna bör diskuteras i ett samlat sammanhang och att Lundaborna bör få välja om det är kollektivtrafikens kapacitet och tillförlitlighet som behöver förbättras eller om det är mer utrymme för biltrafik som är viktigast. För egen del föredrar jag fyra järnvägsspår Malmö – Lund och spår på Lundalänken framför en motorvägsavfart vid Ideon.