Trafikverkets ledning har i en debattartikel i SvD gått i svaromål på den kritik som riktats mot myndigheten. Förseningar och inställda tåg har blivit värre och värre år för år, inkluderat den nuvarande sommaren. 

Trafikverket säger att ”hela resan ska fungera” och att det är skillnad på att sköta järnväg och väg. Detta håller vi med om. Det är också fråga om att godset och militären kommer fram. Vi inser också att den ökade tågtrafiken innebär utmaningar. Och det kräver att järnvägen sköts på ett bättre sätt än hittills.

Låt oss börja med ett par teknikaliteter, som Trafikverket tar upp i sitt debattinlägg.

• Man säger att man inte vill ”prata fram tågen” när det datoriserade signalsystemet bryter ihop. Man åberopar säkerhetsskäl och att det kör många tåg på spåren. Vi hävdar att det är fullt möjligt att få fram tågen säkert genom muntlig kommunikation, förutsatt att hastigheten reduceras så att tåget exempelvis kan stanna på halva siktsträckan. Detta är en gammal beprövad och fullt tillåten metod. För att det ska förlöpa smidigt krävs trafikledare som är utbildade och tränade att hantera dessa situationer. I sådana fall kanske det blir 20‒30 minuters försening, men inte att tåg blir stående i 6, 10 eller 13 timmar när automatiken inte fungerar!


• Man säger också att så kallade solkurvor, som kan uppstå när det är varmt, nästan är en naturlag. Detta på grund av de stora temperaturskillnaderna mellan vinter och sommar. Och att vi då får acceptera hastighets­begränsningar och tågförseningar. Men i ett rätt byggt och underhållet modernt spår ska inte solkurvor behöva uppkomma. Detta är allmänt känt för kunniga järnvägstekniker. På Trafikverkets egen hemsida, där man förklarar fenomenet solkurvor, sägs uttryckligen och ordagrant:  
  
  ”Solkurvor inträffar inte i spår som är normenligt byggda och underhållna”.
  
  Vi kan inte dra någon annan slutsats än att Trafikverket och dess entreprenörer inte skött detta på rätt sätt. Och därmed förorsakat kraftiga förseningar i tågtrafiken, i något fall i nästan ett dygn.


• 
  

  Trafikverket påstår att man är inne i en ”omfattande förändringsresa”. Att det behövs stora förändringar i arbetssätt och engagemang anser vi närmast vara en självklarhet. Som ett minimum anser vi att följande bör göras:

  
  


• Sluta upphandla drift och löpande underhåll i kontrakt som nästan alltid tilldelas till lägst pris. Resurserna blir minimerade och utfört arbete likaså. Av det viktiga förebyggande underhållet blir naturligen bara det allra mest nödvändiga och uppenbara gjort. Man tenderar att vidta åtgärder först när något icke önskvärt inträffar.


• Skapa en rikstäckande, kompetent, väl övad och rätt utrustad organisation som rycker ut vid de incidenter som inträffar. Denna sköter även det mesta av inspektioner och förebyggande underhåll. För kontinuitet och garanti för att adekvata resurser finns tillgängliga, arbetar denna organisation företrädesvis med egen personal. Starka incitament bör skapas på alla nivåer, med mål att få tågen att gå med ett minimum av inställelser och förseningar.


• Upphandla större arbeten längs banan med krav på snabbt genomförande under tider då tågtrafiken störs minimalt. Kräv att tillgängliga effektiva metoder används. Den som är ansvarig för infrastrukturen bör vid behov utveckla sådana metoder. Olika planerade och oplanerade arbeten tar idag betydligt längre tid än för 30‒40 år sedan. Tågtrafiken stängs idag ofta av under alltför lång tid.


• Ett tätt samarbete med gemensamma mål måste skapas mellan tågoperatörer, trafikledning och underhåll. De järnvägar i världen som lyckats bäst med tillförlitlighet och kapacitet (Japan, Schweiz och godsjärnvägen i Nordamerika) har en sådan tät samverkan i samma eller näraliggande organisationer.


• 
  

  Frågan är om Trafikverket, med ansvar för både väg och järnväg, klarar av att ändra sin interna kultur med mottot att ”tågen ska fram”, i rätt tid och på ett säkert sätt. Vi är skeptiska till detta. En kompetent myndighet som enbart svarar för järnvägen bör skapas.