Sverige har en nollvision i trafiken; lagar och regler ska utformas så att de minimerar risken för död och allvarliga personskador. Mot den bakgrunden är det svårt att motivera varför 50 km/tim fortfarande är bashastighet, standardhastighet i tätbebyggda områden. Särskilt eftersom hastigheten är avgörande för vilka konsekvenser en olycka får.

Skillnaden mellan 30 och 50 km/tim är inte marginell. Vid en påkörning i 30 km/tim överlever omkring nio av tio fotgängare. Vid 50 km/tim är risken att dö ungefär lika stor som chansen att överleva. Uppgifterna kommer från Trafikverket.

Att behålla dagens norm är inte ett neutralt val, utan ett accepterande av högre risk i miljöer där människor rör sig till fots och med cykel.

Men frågan handlar inte bara om olyckor. Den handlar också om hur våra städer och tätorter fungerar – särskilt för barn och familjers vardagsliv.

Barn rör sig idag mycket mindre på egen hand än vad de gjorde för några decennier sedan. Allt fler barn skjutsas till skola och fritidsaktiviteter, inte för att avstånden har ökat utan för att trafiken känns otrygg. Höga hastigheter gör att föräldrar inte vågar låta barn ta sig fram själva, något som leder till mer biltrafik, mer trängsel och mindre självständighet.

En bashastighet på 30 km/tim förändrar förutsättningarna. Lägre tempo gör att misstag inte blir livsavgörande och att gator åter kan användas för vardagsresor. Det stärker barns självständighet, minskar behovet av skjutsande och bidrar till ett mer tryggt och hållbart vardagsliv för familjer.

Vilken hastighet som gäller påverkar också människors hälsa. Om fler barn och vuxna vågar gå eller cykla minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och psykisk ohälsa. Det leder också till minskad belastning på vården på längre sikt. Även utsläppen från trafiken minskar.

Att sänka bashastigheten är ett kostnadseffektivt sätt att förebygga framtida hälsoproblem.

Invändningar mot sänkt bashastighet handlar ofta om försämrad framkomlighet, men sådana argument bygger på en förenklad bild av hur städer fungerar.

I tätorter avgörs restider främst av korsningar, trafiksignaler och köbildning – inte av den högsta tillåtna hastigheten mellan två stopp. För biltrafiken är tidsvinsten med 50 km/tim ofta marginell. För gående och cyklister är vinsten med 30 km/tim däremot betydande. Uppgifterna kommer från George Yannis och Eva Michelaraki forskningssammanställning Review of City-Wide 30 km/h Speed Limit Benefits in Europe.

Framkomlighet handlar om hur bra hela transportsystemet fungerar – inte bara om hur snabbt bilar kan köra. Lägre hastigheter gör att skillnaden i fart mellan olika trafikanter minskar, något som gör det enklare att planera för både cyklister och gående utan att behöva separera dem från övrig trafik eller skapa omvägar. Det leder till bättre samspel i trafiken, jämnare trafikflöden och ett mer effektivt utnyttjande av gatorna.

Med 30 km/tim som norm blir det enklare att planera trygga cykelstråk, levande stadsgator och attraktiva bostadsmiljöer.

Lägre hastigheter ger kommuner och andra planeringsaktörer som Trafikverket och regionerna större handlingsfrihet när det gäller reglering och utformning av städer. Det gör det också möjligt att planera för en attraktiv och konkurrenskraftig kollektivtrafik.

Många länder i Europa har redan infört 30 km/tim som norm i sina tätorter. Högre hastighet reserveras för gator och vägar som är anpassade för transporter. I dessa städer är 40 och 50 km/tim undantag snarare än regel. Sverige, som länge varit ett föregångsland inom trafiksäkerhet, riskerar att hamna på efterkälken utan motsvarande nationella beslut.

Bashastigheten har utretts och diskuterats i mer än ett decennium i Sverige. Myndigheten Trafikanalys har förordat en sänkning. Trafikverket har länge argumenterat för både sänkning av bashastigheten och översyn av andra regelverk kopplade till hastighetsbeslut. Men viktigast i sammanhanget är kommunerna.

Många kommuner vill att den nationella bashastigheten sänks. Det skulle göra det enklare för dem att själva bestämma vilken hastighet som passar bäst på deras gator. Därför är det nu dags för riksdagen och regeringen att ta nästa steg. Genom att ändra bashastigheten i tätort till 30 km/tim kan staten ge kommunerna ett tydligt regelverk som räddar liv, stärker barns självständighet, förbättrar folkhälsan och skapar bättre förutsättningar för stadsutvecklingen. Det skulle också visa att Sverige tar krafttag för att fler ska röra sig mer i sin vardag.