kan sjöfarten bidra till en snabbomställning av godstransporternaSkattepolitiken har ökat skillnaderna
mellan rika och fattiga
Efter tre år med högerpolitik har skatterna
sänkts med 85 miljarder kronor. Nästan
hälften av skattesänkningen har gått till
den fjärdedel av befolkningen som tjänar
mest. Den fjärdedel av befolkningen som
tjänar minst har fått sex procent av skattesänkningarna.
Motivet för att sänka skatterna
sades vara för att människor skulle
bli motiverade att arbeta mer. Mig veterligen
har ingen undersökning visat att så
har blivit fallet.
Högerpolitiken har ökat utanförskapet
I valrörelsen blev ?utanförskapet? ett
flitigt använt begrepp från de borgerligas
sida för att beskriva dem som inte jobbade
heltid. Arbetslösa, deltidsstuderande,
sjukskrivna och en lång rad andra grupper
buntades ihop för att få ihop ett tillräckligt
stort antal människor som påstods vara
utanför i socialdemokratins Sverige. Folk
i allmänhet uppfattar snarare ordet ?utanför?
med dem som är ofrivilligt arbetslösa.
Denna grupp har ökat kraftigt sedan
Sverige bytte regering. Den höjda arbetslösheten
är förvisso delvis ett resultat av
en internationell lågkonjunktur, men vad
regeringen har gjort och inte gjort har
förvärrat situationen. Att omfördela medel
från fattiga till rika leder till en minskad
konsumtion eftersom de som har råd
sparar mer, särskilt om tiderna är dåliga.
När konsumtionen går ner säljs det mindre
av det som tillverkas och då behövs det
färre i tillverkningsindustrin. Blir det färre
som arbetar minskar skatteintäkterna till
kommuner och landsting vilket leder till
att dessa får sämre ekonomi. Den största
utgiftsposten i kommuner och landsting
är löner till de anställda. Besparingar inom
denna sektor leder därför nästan alltid till
nedskärningar bland personalen.
Större skillnader mellan Sverige och
andra länder
Regeringens brist på aktiv konjunkturpolitik
har försämrat Sveriges ekonomiska
läge. Med traditionella mått var den svenska
ekonomin ganska bra när lågkonjunkturen
började. Budgetunderskottet
var litet och arbetslösheten var låg vid en
internationell jämförelse. Många andra
länder har satt igång stora investeringar,
t ex i järnväg för att få folk i arbete och
öka beställningar till industrin. I stället
för att använda statens finanser till detta
har högerregeringen sänkt skatterna för
de välbeställda. De rödgrönas politik får i
detta avseende medhåll från näringslivets
chefsekonom. Han konstaterar att en viktig
orsak till det allvarliga läget i Sverige
är att sparandet har ökat till rekordnivåer
eftersom det finns en stor rädsla för att förlora
jobbet och att det i sin tur beror på att
regeringen inte har gjort tillräckligt för att
stimulera ekonomin och sysselsättningen.
Ungdomar drabbas värst
Skillnaderna mellan äldre och yngre har
ökat när det gäller möjligheten att få jobb.
I dag är mer än 27 procent av alla ungdomar
i Sverige arbetslösa. Genomsnittet
i Europa är 27 procent. Utbildning och
tidigare arbetslivserfarenhet efterfrågas i
allt större utsträckning när arbetsgivare
kan välja och vraka bland dem som söker
arbete. Möjligheten att ta igen det man
missat om man har gått ut skolan med
ofullständiga eller dåliga betyg har minskat
eftersom regeringen har dragit ner på
platserna i Komvux och höjt kraven för
att läsa in högskolebehörighet på Komvux.
Dessa minskade chanser har lett till
att allt fler ungdomar inte kan försörja sig
själva. Ungdomar dominerar i den grupp
av människor som är beroende av socialbidrag.
Ungdomar hamnar allt oftare i en
ekonomiska knipa i och med det stegrande
lättillgängliggörandet av SMS-lån. Möjligheten
att etablera ett vuxet liv minskar
när de inte har en fast inkomst att leva på
och kanske t o m tvingas flytta hem igen
mot sin vilja.
Försämrad klimat- och miljöpolitik. Utifrån kommande generationernas perspektiv
är tillbakagången inom miljöpolitiken
allvarligast. Regeringen har öppnat
upp för planering av nya kärnkraftverk
och uranbrytning. Byggande i strandnära
läge har blivit enklare vilket inskränker på
naturvärden och allmänhetens tillgång till
naturskön reaktion. Dessutom ökar det
samhällets sårbarhet inför de kommande
klimatförändringarna. Skatt på flygbiljetter,
handelsgödsel och avfallsförbränning
tas bort. Anslagen till inköp av skog för
att bevara biologisk mångfald har minskat
liksom anslagen för att bygga ut järnvägstrafi
ken. I stället väljer regeringen att
bygga ut vägarna i hela landet och att satsa
på en ny motorväg i Stockholm, den s k
Förbifarten för minst 27 miljarder kronor.
Detta är absurt när allt fler privatpersoner
och företag vill byta ut en del av sina bilresor
mot spårburen trafi k. I den rödgröna
infrastrukturbudgeten satsades för varje
krona i väginvesteringar 2 kronor på utbyggnad
av järnväg.
Sverige har med sitt ordförandeskap i EU
ett guldläge att påverka klimatpolitiken
inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn december
2009. Trots fagert tal om att vilja
ha ledartröjan i klimatarbetet skämmer
högerregeringen ut Sverige genom att
vilja lägga stor del av förändringsarbetet
i fattiga länder utan erforderliga anslag
från den rika värld som är huvudansvarig
för att världen nalkas en klimatkatastrof.
I EU blockerar Sverige för kilometerskatt
och sällar sig även i övrigt till de länder
som har lägst klimatambitioner beträffande
konkreta förändringar. Hemmavid
ändras både skatter och investeringar på
ett sätt som ytterligare gynnar bil, flyg och
andra verksamheter som drivs med fossila
bränslen. Det ledarskap som behövs inför
Köpenhamnsmötet lyser med sin frånvaro.