I valrörelsens slutskede duggar miljardlöftena tätt inom trafikpolitiken. Självklart behövs investeringar för att fasa ut transportsektorns nittioprocentiga oljeberoende. Men det tar några år innan ny järnväg är på plats och därför behövs också reformer som kan genomföras snabbt. Med enkla och billiga åtgärder skulle cykelns andel av transporterna kunna fördubblas. Men då måste cyklister tas på allvar, ses som ett eget transportslag och inte buntas ihop med gående.
Planeringen utgår oftast från bilen och övriga färdmedel får dela på det som blir över. Cykel kan vara 2000-talets frihetssymbol på samma sätt som bilen var det under förra århundradet. Den stora skillnaden är att frihetsbegreppet förenas med ett ansvar för andra. Min egen rörlighet ska inte inskränka på andras behov av rörlighet, frisk luft eller ändliga resurser.
Cykeln är effektiv, punktlig, tar upp mindre än andra trafikslag och bra för folkhälsan. Allt detta är fastslaget många gånger, precis som att urbaniseringen är stark i Sverige. Men koppling däremellan och vad det betyder för svensk ekonomi talas det förvånansvärt lite om. Trots lovord till cykeln från många håll fortsätter underfinansieringen och den planeringsmässiga misshanden av det trafikslag alla säger sig älska.
Sverige ska satsa 522 miljarder kronor på transportinfrastruktur fram till år 2025. Mindre än 10 promille av denna summa har alliansregeringen avsatt till cykel. Det finns ett aktivt arbete i många kommuner, men det utgår i stor utsträckning från en förlegad sammanblandning med ett annat trafikslag med vilket det har lite gemensamt. GC-begreppet förekommer i princip alla planer som görs i Sverige och skapar ett grundläggande fel i våra städers funktion och håller tillbaka möjligheten till stärkt framkomlighet, ökad rörlighet och ekonomisk kraft som slumrar i den cykelboom vi nu ser.
Det är en tydlig trend att cykeln används mer för pendling och på längre sträckor. Elcykelns starka inträde gör att trenden kommer att bli starkare framöver. Snabb cykeltrafik har en potential att ta stora andelar av arbetspendlingens. Detta förutsatt att det finns en infrastruktur som fungerar för den som vill cykelpendla en längre sträcka och komma till arbetet i tid och utan olyckor.
Att åstadkomma säkra cykelstråk där det i dag färdas bilar är förmodligen det mest effektiva vi kan göra för att minska fossilbränsleanvändningen. Som trafikslag har cykel mycket gemensamt med bilen och forskare att framhåller att det är samma typ av människor som väljer bil och cykel; sådana som prioriterar frihet och oberoende. Cykel är på grund att detta det trafikslag som har möjlighet att ersätta bilresor som oavsett bränsle kräver stora ytor i våra städer.
Det finns mycket starka ekonomiska skäl för Sverige att satsa mycket mer på cykeltrafik. Städer och stadsdelar med hög tillväxt och innovativ ekonomi är ofta täta och har en blandning och närhet mellan handel, restauranger, små företag och bostäder. Den stadsbebyggelse som växte fram före bilismen korståg i svenska städer värderas högre och attraherar investeringar och företag än trafik- och funktionsseparerade områden.
Att ta tillvara kraften i den urbanisering som vi ser i Sverige är att bygga städerna på det sätt vi vet driver en kunskapsintensiv ekonomi framåt. En viktig pusselbit är att dessa städer fungera bra för den som vill cykla snabbt och långt.
